Jag krymper i spegeln varje dag..



Nu, efter att ha läst varenda text
Jag skrivit om dig
Till dig
Så förstår jag knappt
Mig själv

Förvirrar varje tanke
Och jag blir helt tom
Hur ska jag bygga upp mig själv
Min trasiga mur
Omöjlighet

Jag har nog börjat inse
Att jag är själv
Ensam, i allt jag gör

Kanske behöver jag ingen
Kanske dör jag lite
Varje dag
Lite mer än vanligtvis


..Kanske behöver jag inte dig
Eller dör jag, utan dig.

Om jag bara fick en minut.



Jag tänker inte berätta hur ont det gör ikväll
Då jag sitter här ute i kylan och väntar
Jag tror att jag näst intill vägrar avslöja
Att mitt hjärta brast då jag släppte dig
En sista gång

Du får aldrig veta att
Jag nästan föll ut i gråt
Då jag såg dina vackra ögon
Se rakt igenom mig
Då jag kände dina läppar
Älska mig


Jag..
Vill säga allt
Men jag hittar inte orden
Som gör dig lycklig
Jag kommer aldrig kunna göra dig lycklig
Adjö....



Jag ser dig, du är helt nära mig.

Det är ljud
Överallt
Jag borde vara tyst
Jag borde säga något
Mina ord är fel
Till och med tysta i mitt huvud
Så gör dom inte rätt för sig
Jag är tyst
Som en mus
När du ber mig
Att säga ett ord

Jag är tyst


Stora flickor gråter inte..


Det börjar närma sig
Mörkret
Jag känner känslor
Som borde vara glömda
Som inte ska finnas
Min kärlek kan aldrig bli besvarad
Kan jag inte se det?
Hösten gör det svårt för mig
Att glömma hur det kändes att hålla dig
Allra första gången
Jag ser löven på gatorna
Och ser ivret i blåsten
Varför är den kvar
Och förvirrar mig på detta vis

Vad vill du ha sagt?
Det är över
Jag har ingenting du vill ha
Jag är tom
Kall och värdelös
Jag ska
Glömma bort att jag inte är värd att älskas
Bara minnas
Att jag var någon en gång
Det kommer att räcka
Den dagen jag slutar älska dig
Då finns jag inte längre i denna värld

Om jag bara hade dig, nära


Jag önskar att jag inte längtade som nu
Att jag kunde se någonting annat
Orkade gå varenda dag
Utan

Men jag behöver

En andedräkt emot min hals
Jag behöver beröring över hela min kropp
Stora trygga armar
Om mig

Känna hur min kropp byter skepnad
Till endast en känsla
En osynlig
Extas
Jag behöver
Ser du inte det?

Man kanske skulle ta & flytta till haparanda!


Jag trodde verkligen
Att någonting skulle förändras
Eller så rent av hoppades jag på det

Nu sitter jag med ett beslut
Jag har ingen aning om vilken väg jag ska gå
Är det verkligen värt att ge upp hela sitt liv
För någon som inte ens ger ens 5 minuter av sin tid
För att endast lyssna, finnas..
Göra mig lycklig med sin närvaro

Är det verkligen värt?
Oavsett hur mycket jag älskar


Honom.



Du borde inte lura mig på det här viset
Om du vet att du inte tänker ge mig någonting

Du av alla människor borde veta hur jag reagerar
På såna ord
På de ord du skänkte mig
Du borde förstått
Att jag skulle bli glad



Endast du kan förstumma mig på detta vis.


En känsla som inte borde få tillkomma
Rädd för att visa sig
Tung att bära

Du kommer att se det tillslut
Du kommer att se
Ditt eget svek
Du kommer att inse att dina örd
Var som vassa knivar
Igenom mitt hjärta
Långsamt.... Våldsamt..

Känner hur mina plåster täckta fingertoppar
Börjar skaka
Då jag tänker på
Hur jag
Har haft så fel

Fel om hur morgon dagen kunde ha sett ut
För mig
För mitt hjärta och min lycka
Hur vacker jag kunde ha fått känna mig i dina armar
Jag hade fel..
Jag såg det ikväll..

Tar min nuvarande enda kärlek i ett grepp 
Lägger honom i handväskan
Cyklar hem
Kastar mig i sängen
För att sedan gråta
Mig till sömns
Över någonting
Jag redan förutsett..


Jag tänker inte förklara
Varför jag känner såhär
Varför jag känner ditt svek..



Hjärtpunkten är du.


Du kan se mig i ögonen
Tyda med dina blåfrusna läppar
Att jag krossade dig
Ditt hjärta

Berätta för mig hur
Hur din kärlek för mig
Splittrades i tusentals bitar
Lik som ett klumpigt dricksglas

Ge mig en inblick
På din väg hit
Hur du limmade bit för bit
I 10 månader
För att nå mig
Som idag

Då kanske jag skulle förstå din ängsliga röst
Bära din rädsla till det innersta
Ta ifrån dig allting
Jag aldrig borde ha givit dig
För en gångs skull ge dig ro
Ifrån mig


Då kanske jag skulle förstå
Varför jag är precis som alla andra
I dina ögon.


Tomheten är makaber
Ge mig värme igen

Det kan vara enklare


Hon vill sent i natten
Berätta för honom
Att han givit henne en mening
Givit henne ljuset tillbaka
Hon vill

Men hans ord
Gör henne stum
Hon skälver av lycka
Lyssnar till varje ord han sjunger ut
För henne

Han tystnar
Försvinner ur kontakt
Hon har ännu igen
Inte hunnit säga

Att hon är evigt tacksam
Denna man
Som fick henne att se
Vad livet kan vara
Vad kärlek kan vara

Att..
Jag älskar dig.


Ja.. Klockan är 5 min kära, vad säger du?


Jag är rädd för mina fingrar
Skakar när jag ser de
Forma ord som
Jag kanske kommer att ångra
Vid detta senare tillfälle

Jag vill inte tänka dessa bokstäver
Efter varann
Vill inte se

Att mina känslor talar emot mig
Vill inte älska
Som jag gjort så länge

Men jag skriver bara en massa strunt nu
För visst vill jag älska dig

Känna dig så nära....


Svek


Har ingenting att säga
Du har tömt mig på känslor och liv
Klarar jag mera
Så har jag verkligen överträffat mig själv
Det gör så ont att frysa till is var gång
Jag känner dig i mig
Var gång du ger mig ord
För att döda
Det sista som lever kvar

Jag ligger frusen och livlös
På min plastmatta
Adjö


De varmaste 20 sekunderna i mitt liv.


Jag stod bakom dig på tåget idag
Såg du mig?
Hörde du orden jag tänkte så väldigt högt?

Hela min insida krömp ihop, jag kunde knappt andas

Hörde du?
När jag tog ett djupt andetag
Och föll i din famn

Kände du när du sakta vände dig om
Och kysste mig?

Jag vill inte släppa dig
Du är så vacker
Du har givit mig så mycket drömmar
En känsla, en varm sådan..

Du tvättar bort färgen
På mitt svartmålade hjärta
Var gång du ser på mig
Med dina klara ögon

Ser rakt igenom mig
Ser dig själv
Som en spegelbild
På mitt hjärtas mitt

 


RSS 2.0